När alla trodde det var slut trodde jag att det började

Det var en fest full av gladlynta tillrop och välmenta formuleringar. Då ringde jag Klara och fick kärlek. Sen var det mer av tömda glas och tämjda problem, spruckna förhoppningar och längtansfulla samtal i natten. Jag dansade som man sig bör, offrade en menande min, yttrade en lycksalig mening. Jag hittade inte hem.

Tack mina fantastiska kompisar Anna och Robert, Martin och Ingeborg. Ni gör varje tillställning till något jag känner mig delaktig i och känner värme.

Jag gick ända hem till Majorstuen i Tomas gamla utslitna eldarhatt och så längtade jag efter pöjkarna i Varberg med curlingtrikåer, ni som vet hur man gör mig glad, ni som trevar efter stundens glädje.

Som ni hör, ännu ett berusat inlägg, men väldigt välment. Hoppas ni tar mig på allvar ändå. Nu ska jag äta tacos.

Lördagsgodt

Det var då tusan också, plötsligt gick det en vecka utan nya inlägg här. Inte konstigt om läsarskaran förtunnas som lacknafta på ett plåttak. Det var nog så att jag hade för mycket fritid innan den här veckan, nu har jobbet kommit igång ordentligt och till och med jag måste jobba 07-16. HELT SJUKT! M a o har jag däckat på soffan varje kväll och inte haft energi till bloggande. Dessutom har Oslo Veis IT-avd stängt allt vad social networking och porn heter från jobbdatorn, illa illa.

Jag hystar åtminstone ut ett fotocollage på vad som hänt i veckan om nån är intresserad.

Sambuca och blomkål backstage med Jamie T.

Chitty Chitty Bang Gang på John Dee, Oslo. Fantastisk spelning av Rob och co som uppvärmning till Jamie T.

Bröllopsfest i Läjet som blev så skoj som bara en bröllopsfest i Läjet kan bli med pukor och trumpeter och jättesnabb handklapp i govnivå.

Jag låtsas som inget

En kulen natt natt natt min båt jag styrde på havets vågade vågade våg så skummet yrde. Och vart jag sågade sågade såg på havets vågade vågade våg långt ner i djupetytyputytpeyt en fisk jag såg och det var du.

Leica barn Leica bäst pt.2

För säkerhets skull använde jag två instrument vid dagens mätningar, s.k Swiss Stereo. Dubbelt så noggrannt såklart!

KALLA FERRY

OS pågår, och blir bara roligare och roligare. Jag myser av OS i allmänhet och i synnerhet såklart när det går bra för svenskarna. 27 timmar guld till guld; gårdagen satt jag klistrad och höll tummarna 25 centimeter framför tv-skärmen. Jag med många med hjärtat i halsgropen när Charlotte Kalla på vingliga ben tog sista utförskurvan och kunde spurta mot guldet. Sen herrarnas spännande lopp också där en fantastiskt grym Markus Hellner gjorde en bragdinsats men tyvärr missade medalj med 1,5 sekunder. Tack för underhållningen!! Bättre än vilken HBO-serie som helst.
Ikväll var det så dags igen. Hörde på mobilradion på väg till Martin och Ingeborg att det inte gick något vidare för damerna i skidskyttets jaktstart. Herrarna startade just när jag skulle gå därifrån igen, man hade ju inga stora förhoppningar men drog ändå på SR P4 på mobilen och traskade hemåt i kvällen. Snön längs Oslos gator föll allt tätare och något stort började ske i Whistler. Promenaden tog nästan exakt lika lång tid som Björn Ferrys guldlopp, en promenad som slutade med ett stort leende på läpparna och kanske ett litet hoppsasteg i snön. OS på radio funkar det också.
Hurra för Sverige och grattis Charlotte och Björn när ni nu läser detta.

Det är långt kvar på OS med flera goda guldchanser. Nu ska jag se lite curling innan läggdags.

Dagens Siw-fakta

Våren 1986 hade Siw Malmkvist varit och hälsat på sin kusin Roj och hans fru Inger i Östra Karup på Bjärehalvön. Vid hemkomsten till Stockholm blev Siw plötsligt illa däran och drabbades av blånader kring anklarna och svår hosta. Symtomen gick dock snabbt över och hon kunde börja repetionerna inför sommarturnen.

Kusinen Roj uppger långt efteråt för en dansk journalist att Siw Malmkvist vid besöket i Skåne åt kopiösa mängder salladslök, vilket värdparet fann märkligt.

-Vi hade ju på känn att något inte stod rätt till, Siw uppträdde konstigt. Vi blev, så att säga, lite "obekväma" med att ha henne hos oss.

På nätterna skall Siw ha suttit uppe och groggat med familjens katt och spelat tradjazz på en näsflöjt. Hon pratade oavbrutet om brandmän och Glenn Medeiros vid den här tiden. Dessutom gjöt hon små små gipsfigurer av bröderna Cartwright.

När jag konfronterar Siw med uppgifterna idag svarar hon att det är "nys" och att Roj är en tragisk mytoman.

-Kanhända dom vill ha uppmärksamhet bara, fnyser hon. -Visst tusan åt jag mycket salladslök våren 1986, men vem fan gjorde inte det? Det var ju "high times"! Åh, ditt hår brinner förresten.

PavarOtto

Min systerson Otto visar prov på stor musikalisk begåvning.

The tea method

Keso - Whitney Houston

Det här är i mångt och mycket en blogg om hus, musik och mat. Mat och musik hör på något sätt ihop. För min del har det gått så långt att jag inte kan höra på en viss musikstil eller artist eller låt utan att bli sugen på en speciell maträtt. Och vice versa. Vet inte om jag ska definiera det som ett problem eller som en gyllene gåva jag har. Jag ger här några exempel på hur min pavlovianskt betingade hjärna gör kopplingar:

Allt med köttfärs - Totta Näslund/Nationalteatern

Soppa - Weezer

Äppelpaj - Siw Malmkvist: Tunna skivor

Kycklingsallad - The Cardigans (bara om det är majs i)

Pannkakor - Deltablues

Pringles Chips (dom röda) - Norsk dödsmetal

Jordärtskocka - Dolly Parton: Jolene

Toast Skagen - Stefan Sundström eller Wilmer X

Grillat lamm - The Streets

Halloumi - Bouzouki-musik

Pak Soy - Van Morrison: Have I told you lately

Leica barn Leica bäst

Börjar veckan med att packa upp lite kvalitetsprodukter från Schweiz

Bänkpress

Himla gött ställe att lyssna på Solomon Burke.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens Siw-fakta

Tommy Körberg berättar om när han mötte Siw Malmkvist för första gången 1969. De deltog båda i Eurovision Song Contest – Körberg sjöng "Judy min vän" och Malmkvist tävlade för Västtyskland med låten "Prima Ballerina".

- Jag var väldigt ung och blåögd och hamnade på hennes rum. Hon sa "Jag vill ha lite massage". Efteråt tänkte jag: det där var nog en invit men jag missade den, minns han.

- Jag minns ingenting av vad Tommy snackar om, kontrar Siw Malmkvist.

©Göteborgs-Posten

Lost mirror

På Majorstuen skjer alle mulige rare ting om natten. Åssen skal eg nå skjifte fil trygt?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens Siw-fakta

"Året innan, 1960 hade hon spelat in en singel under pseudonymen Die Jolly Sisters, där hon bland annat tricksjöng Die Liebe ist ein seltsames Spiel. Skivan sålde ganska bra, men Connie Francis fick den stora hitten med melodin både på tyska och engelska. Sången var Francis' amerikanska listtoppare Everybody's somebody's fool. Siw Malmkvist vann emellertid slaget om skivköparna i Sverige, där melodin döptes till Tunna skivor. Den kom att bli hennes största succé i Sverige. Tunna skivor toppade försäljningslistorna i sju veckor och sålde i drygt 97.000 exemplar." ©Wikipedia

Schurli und die Motorbienen – Die Liebe ist ein seltsames Spiel

Connie Francis – Everybody's Somebody's Fool

Siw Malmkvist – Tunna skivor

Ladies will faint.

Då och då händer det att vi kastar kläderna och blir "Jyta Hot Hunks"

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Tack till vår regissör och koreograf Tomas.

Thåström och bad

Tillbaka från Bergen mötte Klara upp mig på Habibi Café i Oslo. En gattarhelg tog sin början.

Först ut var konsert med Thåström på Sentrum Scene (illustreras här av en bild på innertaket). Pimme levde upp till alla förväntningar. Fantastisk närvaro, eller som Klara sa: -det han gör är på riktigt. En nästan absurt stark ljudnivå tvingade mig till och från att stoppa i pluggar. Fan fan fan. Ossler hade med sig stråke till sin gitarr, gned och hade sig. Joakim själv hade en stötdämparfjäder från en lastbil som han slog på. Han sjöng, fy fan vad fint han sjöng, åh håren reser sig. Alla vill till himlen, i långsam sprakande elektriskt pumpande under huden-version. Störst den kvällen var ändå Kort biografi med litet testamente, bandet euforiskt, mörkt väsande. Två stycken inropningar av en publik helt i lyckorus, avslutande Fan fan fan, ja vad fan skall man säga. Du måste ut på festival i sommar, snälla. Det här var min största konsertkick på mycket, mycket länge. Läs också Anders Nunstedts recension från turnépremiären.

Jag ska inte skriva så mycket mer i det här blogginlägget, men resten av helgen förflöt i sakta mak, vi njöt av tiden. Unnade oss ett bad på fantastiska Vestkantbadet, en orgie i 20-talsfunkis, ögon- och själsgodis. San Leandro Tapas, favorit i repris. Det grillade lammet. DET GRILLADE LAMMET! Och Oslos bästa patatas con allioli. Söndagen så, en kylslaget knarrande spatsertur i Vigelandsparken. Marmor och brons i snöskrud, golden retriever med ångande nos, skrattande rödmosiga barn i overall, alltid en och annan japan.

Sen for hon hem igen till Göteborg.