Thåström och bad

Tillbaka från Bergen mötte Klara upp mig på Habibi Café i Oslo. En gattarhelg tog sin början.

Först ut var konsert med Thåström på Sentrum Scene (illustreras här av en bild på innertaket). Pimme levde upp till alla förväntningar. Fantastisk närvaro, eller som Klara sa: -det han gör är på riktigt. En nästan absurt stark ljudnivå tvingade mig till och från att stoppa i pluggar. Fan fan fan. Ossler hade med sig stråke till sin gitarr, gned och hade sig. Joakim själv hade en stötdämparfjäder från en lastbil som han slog på. Han sjöng, fy fan vad fint han sjöng, åh håren reser sig. Alla vill till himlen, i långsam sprakande elektriskt pumpande under huden-version. Störst den kvällen var ändå Kort biografi med litet testamente, bandet euforiskt, mörkt väsande. Två stycken inropningar av en publik helt i lyckorus, avslutande Fan fan fan, ja vad fan skall man säga. Du måste ut på festival i sommar, snälla. Det här var min största konsertkick på mycket, mycket länge. Läs också Anders Nunstedts recension från turnépremiären.

Jag ska inte skriva så mycket mer i det här blogginlägget, men resten av helgen förflöt i sakta mak, vi njöt av tiden. Unnade oss ett bad på fantastiska Vestkantbadet, en orgie i 20-talsfunkis, ögon- och själsgodis. San Leandro Tapas, favorit i repris. Det grillade lammet. DET GRILLADE LAMMET! Och Oslos bästa patatas con allioli. Söndagen så, en kylslaget knarrande spatsertur i Vigelandsparken. Marmor och brons i snöskrud, golden retriever med ångande nos, skrattande rödmosiga barn i overall, alltid en och annan japan.

Sen for hon hem igen till Göteborg.