Okkervil asså.....

håller nog inte måttet riktigt, men jag ska lyssna lite till

Hans

Texten är ett citat från Sonic:

Äta frukost, Hans Appelqvist, promenad, Hans Appelqvist, äta lunch, Hans Appelqvist, handla middag, Hans Appelqvist, Hans Appelqvist, laga middag, äta middag, Hans Appelqvist…

- Vad gör du?

- Lyssnar på Hans Appelqvist.

- Fortfarande?!

Give peace a chance

Fick syn på en ladusvala idag. Eller om det var en ko på isen.
Bearnaisesåsen skar sig. Redan innan jag börjat laga den.
Ett telefonsamtal till mor. Lät som det var försäkringskassan.

Blev inlåst på en camping. Faktiskt, det är sant.
Men jag hann hem innan jag somnade. Låtsades som ingenting.

Min bror ringde också. Han hade ringt fel, för jag har ingen bror.
Ring rätt nästa gång, kära bror.

Sen så. Jo, jag cyklade hem via Skatås för att se hur stigarna såg ut. En hel del is än. Slirade betänkligt. Nishiki Team 2010 kändes ändå mycket mycket bra, stort drivmoment kontra pedalkraft, men väger den inte lite väl mycket? Jag tror den blir bra. Ska bara tona lårmusklerna.

En kopp dagens rost på da Matteo, sen ett försök att suga den sista musten ur benen längs Örgrytes kantstenar. Jag har mer att ge. Visserligen stum, men lovande.

08.54 ljuder hornet i Lerum imorgon. Det kommer att gå en flicka i Aspelunden, men jag har inget gulnat fotografi. Ska bara göra klart att rälsen ligger där dom gjorde.

Lustigt hur denna världen breder ut sig och samtidigt gör sig mindre.

HOH! .... HOH!

Här inne ekar det remarkabelt tomt....

Myrorna panorama

Det finns inget vackrare än ett regnigt Göteborg





- Posted using BlogPress from my iPhone

Boohuslairne

Förbluffande eftersläpning av rapportering på den häringa bloggen. Det här hände i helgen:



Vi åkte färja

Vi tog in på pensionat

Lekte med snöleoparden

Såg världens största kaviartub

Kyrka i motljus såklart

Vi åkte färja

Skål kosmonauter!

Liverapport från Oslo; Det REGNAR. Det har det inte gjort på fyra månader. Känns fräscht på något sätt att stå ute och bli redigt våt.

Det är fredag, jag har haft besök av Camilla och Otto i veckan och nu ska jag snart på pensionatweekend i Bohuslän med Klara. Ibland känner man sig priviligerad.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Quikstep

Ett av mina starkaste barndomsminnen är första dagen efter vintern när man inte behövde ha snowjogsen på fötterna längre utan fick lov att ha "vårskorna". Seglarskor brukade det vara för min del i 10-12-årsåldern.

Jag kommer ihåg med vilken lätthet och svävande känsla jag elegant sprang ner för stentrapporna på Drottninggatan 45 A, det kändes som att fötterna blivit ett par hundra gram lättare. Och sen upp till Pilhagen, där man åter kände lukten av kattbajs i sandlådan, och vidare ut på stadens trottoarer där gruset som ännu inte blivit bortsopat kändes tydligt genom dom tunna vårsulorna.

I fredags försökte jag frammana samma känsla och ratade tunga jobbarkängorna till förmån för lågskor. Problemet är ju att som vuxen så kan man välja precis vilka skor man själv vill ha när det är snorkallt och snödrivor ute. Ofta blir det sneakers året runt, och därmed blev den euforiska vårskokänslan bara delvis uppfylld. Fasen också. Det lutar åt att det inte blir någon vår i år.

Pikant svensk soulmusik

Vi behöver lite hjärta och smärta i dessa utspacklade melodifestivaltider.

Coffee window

Haha. Satt med en kopp Monsoon Malabar när ingen mindre än Ingrid Bergman gick förbi på trottoaren. Heeelt sjukt.

Att inte gråta över spilld olja

Jag råkade krossa en flaska olivolja idag när jag gick hem från affären. Jag blev vred och vresig och svor för mig själv, 59:90 åt fanders. Så var den eftermiddagen förstörd.

Men så började jag tänka som Klara lärt mig tänka; att det fanns säkert en mening med det som hände, att flaskan gick sönder och oljan rann ut. Ilskan försvann och jag blev oerhört tacksam att jag räddades från att inmundiga denna hemska olivolja som säkerligen var dödligt giftig. Eller var kanske meningen att jag bara behövde få ett raseriutbrott? Eller var meningen att försena mig med två minuter för att undvika något otäckt? Det lär jag aldrig få reda på, men nu är jag inte sur längre.
Däremot får jag skriva upp olivolja på handlingslappen nästa gång också.

Godnattkram

Så här slutar denna helgen:


...men blir vansinnig av två tomma rutor. "dess centrum är avlägset" K?A?ARENS. Hjälps åt.
OS är nu slut, nu infinner sig den stora tomheten, men På Spåret är å andra sidan tillbaka på fredag.
Första lilla snösmältningen i dag i Oslo, tog en god promenad förbi Marienlyst, parerade fallande istappar skickligt. Inom United Bakeries för att få mitt brödlystmäte uppfyllt och mina bönor malda.
Drar väl ett korsord till och sen god natt.

När alla trodde det var slut trodde jag att det började

Det var en fest full av gladlynta tillrop och välmenta formuleringar. Då ringde jag Klara och fick kärlek. Sen var det mer av tömda glas och tämjda problem, spruckna förhoppningar och längtansfulla samtal i natten. Jag dansade som man sig bör, offrade en menande min, yttrade en lycksalig mening. Jag hittade inte hem.

Tack mina fantastiska kompisar Anna och Robert, Martin och Ingeborg. Ni gör varje tillställning till något jag känner mig delaktig i och känner värme.

Jag gick ända hem till Majorstuen i Tomas gamla utslitna eldarhatt och så längtade jag efter pöjkarna i Varberg med curlingtrikåer, ni som vet hur man gör mig glad, ni som trevar efter stundens glädje.

Som ni hör, ännu ett berusat inlägg, men väldigt välment. Hoppas ni tar mig på allvar ändå. Nu ska jag äta tacos.

Lördagsgodt

Det var då tusan också, plötsligt gick det en vecka utan nya inlägg här. Inte konstigt om läsarskaran förtunnas som lacknafta på ett plåttak. Det var nog så att jag hade för mycket fritid innan den här veckan, nu har jobbet kommit igång ordentligt och till och med jag måste jobba 07-16. HELT SJUKT! M a o har jag däckat på soffan varje kväll och inte haft energi till bloggande. Dessutom har Oslo Veis IT-avd stängt allt vad social networking och porn heter från jobbdatorn, illa illa.

Jag hystar åtminstone ut ett fotocollage på vad som hänt i veckan om nån är intresserad.

Sambuca och blomkål backstage med Jamie T.

Chitty Chitty Bang Gang på John Dee, Oslo. Fantastisk spelning av Rob och co som uppvärmning till Jamie T.

Bröllopsfest i Läjet som blev så skoj som bara en bröllopsfest i Läjet kan bli med pukor och trumpeter och jättesnabb handklapp i govnivå.

Jag låtsas som inget

En kulen natt natt natt min båt jag styrde på havets vågade vågade våg så skummet yrde. Och vart jag sågade sågade såg på havets vågade vågade våg långt ner i djupetytyputytpeyt en fisk jag såg och det var du.

Leica barn Leica bäst pt.2

För säkerhets skull använde jag två instrument vid dagens mätningar, s.k Swiss Stereo. Dubbelt så noggrannt såklart!

KALLA FERRY

OS pågår, och blir bara roligare och roligare. Jag myser av OS i allmänhet och i synnerhet såklart när det går bra för svenskarna. 27 timmar guld till guld; gårdagen satt jag klistrad och höll tummarna 25 centimeter framför tv-skärmen. Jag med många med hjärtat i halsgropen när Charlotte Kalla på vingliga ben tog sista utförskurvan och kunde spurta mot guldet. Sen herrarnas spännande lopp också där en fantastiskt grym Markus Hellner gjorde en bragdinsats men tyvärr missade medalj med 1,5 sekunder. Tack för underhållningen!! Bättre än vilken HBO-serie som helst.
Ikväll var det så dags igen. Hörde på mobilradion på väg till Martin och Ingeborg att det inte gick något vidare för damerna i skidskyttets jaktstart. Herrarna startade just när jag skulle gå därifrån igen, man hade ju inga stora förhoppningar men drog ändå på SR P4 på mobilen och traskade hemåt i kvällen. Snön längs Oslos gator föll allt tätare och något stort började ske i Whistler. Promenaden tog nästan exakt lika lång tid som Björn Ferrys guldlopp, en promenad som slutade med ett stort leende på läpparna och kanske ett litet hoppsasteg i snön. OS på radio funkar det också.
Hurra för Sverige och grattis Charlotte och Björn när ni nu läser detta.

Det är långt kvar på OS med flera goda guldchanser. Nu ska jag se lite curling innan läggdags.

Dagens Siw-fakta

Våren 1986 hade Siw Malmkvist varit och hälsat på sin kusin Roj och hans fru Inger i Östra Karup på Bjärehalvön. Vid hemkomsten till Stockholm blev Siw plötsligt illa däran och drabbades av blånader kring anklarna och svår hosta. Symtomen gick dock snabbt över och hon kunde börja repetionerna inför sommarturnen.

Kusinen Roj uppger långt efteråt för en dansk journalist att Siw Malmkvist vid besöket i Skåne åt kopiösa mängder salladslök, vilket värdparet fann märkligt.

-Vi hade ju på känn att något inte stod rätt till, Siw uppträdde konstigt. Vi blev, så att säga, lite "obekväma" med att ha henne hos oss.

På nätterna skall Siw ha suttit uppe och groggat med familjens katt och spelat tradjazz på en näsflöjt. Hon pratade oavbrutet om brandmän och Glenn Medeiros vid den här tiden. Dessutom gjöt hon små små gipsfigurer av bröderna Cartwright.

När jag konfronterar Siw med uppgifterna idag svarar hon att det är "nys" och att Roj är en tragisk mytoman.

-Kanhända dom vill ha uppmärksamhet bara, fnyser hon. -Visst tusan åt jag mycket salladslök våren 1986, men vem fan gjorde inte det? Det var ju "high times"! Åh, ditt hår brinner förresten.

PavarOtto

Min systerson Otto visar prov på stor musikalisk begåvning.

The tea method