OS pågår, och blir bara roligare och roligare. Jag myser av OS i allmänhet och i synnerhet såklart när det går bra för svenskarna. 27 timmar guld till guld; gårdagen satt jag klistrad och höll tummarna 25 centimeter framför tv-skärmen. Jag med många med hjärtat i halsgropen när Charlotte Kalla på vingliga ben tog sista utförskurvan och kunde spurta mot guldet. Sen herrarnas spännande lopp också där en fantastiskt grym Markus Hellner gjorde en bragdinsats men tyvärr missade medalj med 1,5 sekunder. Tack för underhållningen!! Bättre än vilken HBO-serie som helst.
Ikväll var det så dags igen. Hörde på mobilradion på väg till Martin och Ingeborg att det inte gick något vidare för damerna i skidskyttets jaktstart. Herrarna startade just när jag skulle gå därifrån igen, man hade ju inga stora förhoppningar men drog ändå på SR P4 på mobilen och traskade hemåt i kvällen. Snön längs Oslos gator föll allt tätare och något stort började ske i Whistler. Promenaden tog nästan exakt lika lång tid som Björn Ferrys guldlopp, en promenad som slutade med ett stort leende på läpparna och kanske ett litet hoppsasteg i snön. OS på radio funkar det också.
Hurra för Sverige och grattis Charlotte och Björn när ni nu läser detta.
Det är långt kvar på OS med flera goda guldchanser. Nu ska jag se lite curling innan läggdags.
