KALLA FERRY

OS pågår, och blir bara roligare och roligare. Jag myser av OS i allmänhet och i synnerhet såklart när det går bra för svenskarna. 27 timmar guld till guld; gårdagen satt jag klistrad och höll tummarna 25 centimeter framför tv-skärmen. Jag med många med hjärtat i halsgropen när Charlotte Kalla på vingliga ben tog sista utförskurvan och kunde spurta mot guldet. Sen herrarnas spännande lopp också där en fantastiskt grym Markus Hellner gjorde en bragdinsats men tyvärr missade medalj med 1,5 sekunder. Tack för underhållningen!! Bättre än vilken HBO-serie som helst.
Ikväll var det så dags igen. Hörde på mobilradion på väg till Martin och Ingeborg att det inte gick något vidare för damerna i skidskyttets jaktstart. Herrarna startade just när jag skulle gå därifrån igen, man hade ju inga stora förhoppningar men drog ändå på SR P4 på mobilen och traskade hemåt i kvällen. Snön längs Oslos gator föll allt tätare och något stort började ske i Whistler. Promenaden tog nästan exakt lika lång tid som Björn Ferrys guldlopp, en promenad som slutade med ett stort leende på läpparna och kanske ett litet hoppsasteg i snön. OS på radio funkar det också.
Hurra för Sverige och grattis Charlotte och Björn när ni nu läser detta.

Det är långt kvar på OS med flera goda guldchanser. Nu ska jag se lite curling innan läggdags.

Thåström och bad

Tillbaka från Bergen mötte Klara upp mig på Habibi Café i Oslo. En gattarhelg tog sin början.

Först ut var konsert med Thåström på Sentrum Scene (illustreras här av en bild på innertaket). Pimme levde upp till alla förväntningar. Fantastisk närvaro, eller som Klara sa: -det han gör är på riktigt. En nästan absurt stark ljudnivå tvingade mig till och från att stoppa i pluggar. Fan fan fan. Ossler hade med sig stråke till sin gitarr, gned och hade sig. Joakim själv hade en stötdämparfjäder från en lastbil som han slog på. Han sjöng, fy fan vad fint han sjöng, åh håren reser sig. Alla vill till himlen, i långsam sprakande elektriskt pumpande under huden-version. Störst den kvällen var ändå Kort biografi med litet testamente, bandet euforiskt, mörkt väsande. Två stycken inropningar av en publik helt i lyckorus, avslutande Fan fan fan, ja vad fan skall man säga. Du måste ut på festival i sommar, snälla. Det här var min största konsertkick på mycket, mycket länge. Läs också Anders Nunstedts recension från turnépremiären.

Jag ska inte skriva så mycket mer i det här blogginlägget, men resten av helgen förflöt i sakta mak, vi njöt av tiden. Unnade oss ett bad på fantastiska Vestkantbadet, en orgie i 20-talsfunkis, ögon- och själsgodis. San Leandro Tapas, favorit i repris. Det grillade lammet. DET GRILLADE LAMMET! Och Oslos bästa patatas con allioli. Söndagen så, en kylslaget knarrande spatsertur i Vigelandsparken. Marmor och brons i snöskrud, golden retriever med ångande nos, skrattande rödmosiga barn i overall, alltid en och annan japan.

Sen for hon hem igen till Göteborg.